Ekonomiska och miljöeffekter för olika åtgärder att begränsa Östersjöns övergödning – kan den gröna marknadskraften bidra?
Year: 2008
Type: article
Abstract: InledningEutrofieringen av Östersjön är som bekant ett stort miljöproblem.Orsaken till eutrofieringen är utsläpp av näringsämnen, främst fosfor (P) och kväve (N) vilka härleder sig dels från olika diffusa utsläpp som jordbruk, skogsbruk, bil-och båttrafik och fritidsbosättning, dels från punktbelastning som i första hand utgörs av utsläpp från industrisektorn och samhällen.I Finland har jordbrukets årliga utsläpp av fosfor uppskattats till 2 600 ton P och 40 000 ton N år 2005 medan den totala belastningen var 4 100 ton P och 75 000 ton N. Den naturliga urlakningen utöver den totala belastningen har beräknats till 2 700 ton P och 70 000 ton N (Finlands miljöcentral).Det samhälleliga målet är att minska belastningen av P och N från jordbruket med 1/3.Samtidigt står jordbruket inför stora problem med lönsamheten.Man kan som exempel nämna att den uppskattade arbetsersättningen per timme på de finska bokföringsgårdarna inom FADNsystemet år 2005 var 3,40 euro/timme (MTT taloustohtori).Man kunde sålunda formulera ett något bredare mål för jord-och skogsbruk: att genom styrmedel skapa ett jordbruk med liten övergödning men som trots detta är ekonomiskt hållbart.Punktbelastningen från industrier och samhällen har i hög grad minskats under de senaste 20 åren både i Finland och i de andra nordiska länderna.Man har dock inte lyckats minska den diffusa belastningen från jordbruk i lika hög grad.Detta beror främst på att situationen är mycket komplex.På övergödningen inverkar en mängd faktorer som är svåra att alla beakta.Det finns inte heller ett system där man till rimlig kostnad kunde mäta utsläppen från de olika utsläppspunkterna.Vill man ta fram ett lyckat exempel på minskning av näringsavrinning så kan man nämna Danmark.I Danmark verkar man ha lyckats minska avrinningen av N från jordbruket från 311 000 ton i mitten av 1980-talet till 168 000 ton år 2002 eller en reduktion på 143 000 ton N. Denna uppskattade reduktion omfattar dock en relativt stor osäkerhet.Minskningen av N-avrinningen har lyckats genom Vandmiljøplan 1987 och Vandmiljøplan II 1998 (sv."Vattenmiljöplanen"), ett stort program som omfattade fånggrödor, revision av gödselnormer, minskad odlingsareal och plantering av skog på åkermark, kvoter för N, ekologiskt lantbruk, etablering av våtområden, förbättrad foderutnyttjandegrad och skärpta direktiv för hantering av husdjursgödsel.Räknat per enhet odlad areal beräknas avrinningen ha minskat från 110 kg N i mitten av 1980-talet till 78 kg N år 1998 och 63 kg N/ha år 2002.Mellan 1984 och 2002 minskade användningen av N-handelsgödsel från 406 000 ton/år till 206 000 ton/år (Grant och Waagepetersen, 2003).Det bör tilläggas att det kanske är bra att förhålla sig något reserverad mot den exakta magnituden av dessa uppskattningar.Handeln med N-kvoter har möjligen fört med sig en viss grå handel med N.Rubriken för denna uppsats är frågan om den gröna marknadskraften kan bidra till att minska näringsavrinningen.Kan man kan inrätta ett system för utsläppshandel med näringsämnen på samma sätt som handeln med CO 2 -utsläpp som verkligen skulle minska avrinningen av P och N? Vi skall gå igenom för-och nackdelarna med ett sådant system.Artikelns struktur är följande.Inledningsvis granskas erfarenheter av tidigare använda styrmedel.En kort sammanställning av kostnadseffektiviteten av olika åtgärder återges.Därefter redogörs för teorin om handel med utsläppsrättigheter och för systemet med utsläppsrättigheter av CO 2 inom EU.Utgående från den s.k."Sternrapporten" diskuteras ett system med utsläppsrättigheter för N och P och vilka för-och nackdelar ett sådant system skulle ha.Vi diskuterar ett system med handel med utsläppsrättigheter utgående från gårdsvisa näringsbalanser.I ett idealt system skulle alla sektorer beaktas och handel mellan olika sektorer, t.ex.mellan jord-och skogsbruk och industri skulle tillåtas.Riktlinjer för ett sådant system med utsläppsrättigheter diskuteras och hur fortsatt forskning kunde undersöka ett sådant system. Styrmedel som syftar till att minska näringsavrinningJordbruket är en reglerad sektor och jordbrukarna har en lång erfarenhet av att statsmakten ingripit i sektorn till dess väl eller förfång.Man kan därför konstatera att jordbrukssektorn har en lång erfarenhet av styrmedel.I det följande beskrivs de viktigaste styrmedlen syftande till att reducera läckaget av kväve och fosfor av vilka man har erfarenhet.Skatter på konstgödsel.En sammanställning av erfarenheter med konstgödselskatter i Europa har gjorts av Rougoor et al. (2001).Enligt denna sammanställning varierade priselasticiteten för skatter på konstgödsel i Österrike, Finland och Sverige mellan 0,1 och 0,5.Skatter på N-konstgödsel användes i Finland mellan den 1 juli 1976 och den 1 juli 1994 och på P-konstgödsel den 1 januari 1992 -1 juli 1994.Skatten på N varierade mellan FIM/kg 0,03 och FIM/kg 2,90.För P-konstgödsel var skatten FIM/kg 1,70 (Sumelius, 1994, Bäckman 1999).Även svenska bönder har haft skatter på N-och Pkonstgödsel sedan den 1 juli 1984.I Finland avskaffades skatterna med motiveringen att man inte kunde konkurrera på lika villkor inom den Europeiska Unionen (EU) efter att man blivit medlem av denna union den 1 januari 1995.Istället infördes ett frivilligt och relativt attraktivt miljöstödssystem.Det existerar vissa uppskattningar av kostnadseffektiviteten hos dessa konstgödselskatter.Man skiljer mellan en samhällelig kostnad och en privat kostnad för jordbruksföretagaren.Enligt en simuleringsmodell av Lankoski och Ollikainen (1999) där jordbrukaren odlar endast en gröda, havre och väljer parametrarna gödsel, kapital och skyddszoner befanns reduktionskostnaden för N-skatter i Finland som samtidigt kompenseras genom ett arealstöd till FIM 24,7 (EUR 4,15) per kg N-avrinning.Kostnaden utgjordes av skatt och minskad skörd.Noga räknat är skatten ingen samhällsekonomisk kostnad, eftersom dessa pengar gör nytta någon annanstans i ekonomin.Den samhällsekonomiska kostnaden är de administrativa kostnaderna, samt till den del skatten ej är välfärdsekonomiskt optimalt utformad.Lankoski och Ollikainen hanterar dock skatten som en kostnad.Skatten motsvarade en 30 % minskning i avrinning av kväve.Avrinningen av kväve simulerades med hjälp av en dansk avrinningsfunktion (reduceringen i avrinning simulerades till 30 %).I Norge uppskattade Vatn et al. (1997) en samhällelig marginell reduktionskostnad för N-skatter per kg N-avrinning till ca 4 NOK/kg reducerad N-avrinning.Den samhälleliga genomsnittliga kostnaden uppskattades till 20 NOK/kg reducerad Navrinning (variationen var 13-37 NOK/ kg reducerad N-avrinning).Utgående från de värden som rapporterats i artikeln kan man beräkna att den privata kostnaden för jordbrukföretagaren varierade mellan 96 NOK/kg och 138 NOK/kg reducerad N-
Source: Työväentutkimus Vuosikirja
Language: Swedish
Domain: Life Sciences
Open Access status: green
OpenAlex ID: W1511994660