De mänskliga rättigheternas relativa universalism – Om antropologers försök att teoretisera mänskliga rättigheter
Year: 2013
Type: article
Abstract: Sammendrag Antropologer har sedan 1940-talet haft ett ambivalent förhållande till mänskliga rättigheter. Denna ambivalens är grundad på disciplinens starka tradition och förankring i kulturrelativismen, samtidigt som mänskliga rättigheter har ett otvetydigt universellt budskap. Många av dagens antropologer som intresserar sig för mänskliga rättigheter försöker överbrygga denna teoretiska klyfta. En del av dessa teoretiska ansatser är vad jag kallar för den tredje vägen-teorier. Dessa tredje vägen ansatser försöker finna en rättighetsmodell mellan universalism och relativism. Anledningen till dessa antropologiska försök är att många upplever att mänskliga rättigheter inte fungerar så bra i praktiken, att tillämpningen hindras av den ständiga diskussionen om universalism och relativism. Att försöka finna en ny medelväg ser därför inte bara önskvärt ut, utan är dessutom nödvändigt, enligt dessa nya teorier, om mänskliga rättigheter ska kunna spela någon roll i lokala sociala förhållanden. Jag kritiserar denna ansats eftersom de i allmänhet brister när de inte tillvaratar båda aspekterna. Jag menar att en relevant tredje vägen ansats bör baseras både på universalism och relativism istället för att finna en rättighetsmodell mellan dessa begrepp. Jag föreslår istället en modell som jag kallar relativ universalism. Det finns ingen social verklighet utanför universalism eller relativism på mänskliga rättighetsfältet. Tvärtom handlar det om att göra universella principerna konkreta. Modellen jag förespråkar, illustreras genom ett projekt på Borneo jag varit involverad i. Detta visar vikten av att lokal mening tillförs de universella principerna. Trots påståenden om globaliseringens moraluniversalistiska konsekvenser visar de senaste årens erfarenheter att det ständigt sker lokala tolkningar och transformeringar av mänskliga rättigheter. Detta innebär inte att mänskliga rättigheter är irrelevanta, tillämpningen sker bara på ett annat sätt än vad man kanske föreställer sig från en universalistisk horisont. Istället för att se universalism och relativism som två motpoler bör man därför se mänskliga rättigheter som en kontinuerlig social process där universella och lokala värderingar förhandlas och värderas i förhållande till varandra.
Source: Norsk antropologisk tidsskrift
Author: Ulf Johansson Dahre
Language: Swedish
Subfield: Anthropology
Field: Social Sciences
Domain: Social Sciences
Open Access status: green
OpenAlex ID: W1890925295