Längtan efter visshet: en studie av trossynen inom den lutherska ortodoxins föreställningsvärld
Year: 2014
Type: article
Abstract: Längtan efter visshet: en studie av trossynen inom den lutherska ortodoxins föreställningsvärld Carola Nordbäck Längtan är själens fot.Vår själ nalkas inte mysteriet med mindre än att hon längtar därefter; men en själ som har mättat sig med världens vederkvickelser, kan inte längta efter himmelsk hugsvalan.Orden ovan återfinns i en andaktsbok från 1606 skriven av den tyske teologen Johann Gerhard. Hans sällsamma metafor bildar utgångspunkten för denna artikel.Den längtan han talar om bar i riktning mot religionens möte med Gud, och de teologiska texter som han skrev formade en fast grund för den lutherska ortodoxi som utvecklades under 1600-talet.Även de svenska teologer som verkade vid 1700-talets början sökte, i Gerhards anda, ontisk och epistemisk visshet i det efterlängtade gudsmötet.Den sanning som de fann kom dock att ifrågasättas och undermineras under det århundrade som följde.Men vi skall inte följa 1700-talets utveckling här, utan fördjupa oss i det lutherska tänkande som präglade inledningen av seklet.Med utgångspunkt i tidigare forskning, kyrkans bekännelseskrifter och ett antal nedslag i teologisk litteratur från både 1600-och 1700-talet granskar jag hur den religiösa tron beskrevs och uppfattades.Begreppen tro och vetande står i fokus för analysen och uppsatsens tvärvetenskapliga utgångspunkt är medvetet vald för att skapa infallsvinklar i materialet som normalt inte förekommer inom de enskilda disciplinerna kyrkohistoria och idéhistoria.Kyrkans uttalade ideologi vid 1700-talets början innebar en strävan efter enighet, konformism och bekännelsetrohet. De konklusioner som undersökningen resulterar i bygger därför på antagandet att kyrkans grundläggande texter bör kunna användas för generella slutsatser kring ortodoxins kollektiva uppfattning i olika frågor.Givetvis fanns det skilda uppfattningar bland prästerskapet.Icke desto mindre var prästerna bundna till den gällande utformningen av kyrkans tro.Därmed är också den kollektiva utformningen av läran ett centralt undersökningsobjekt och en förutsättning för vidare analyser av enskilda prästers ställningstaganden.Vid 1700-talets början levde fortfarande filosofin och teologin i en form av symbios.Det fanns ett motsatsförhållande mellan dessa kunskapsvägar -filosofin var förnuftets väg till vetande medan teologin främst utgjorde hjärtats väg till insikt och upp-lysning. Enligt de lutherska teologerna vid seklets början kunde människan inte nå Gud med hjälp av enbart logik och rationellt tänkande.Gud hade i stället, via sitt Ord, öppnat en annan dörr för människan.Den rätta dörren -förnuftet -hade stängts i samband med människans syndafall.Visst stod den på glänt en aning, naturens lag var fortfarande åtkomlig via förnuftet, men den var likafullt oanvändbar på vägen mot frälsning, och bakom dörren lurade djävulen. BegreppDe båda begreppen tro och vetande uppfattas ofta som en dikotomi där tro står för föreställningar som har med religion att göra och begreppet vetande sammankopplas med vetenskapligt tänkande och kunskapsproduktion.Denna tolkning av begreppen är ett hinder för den historiska analysen eftersom den inrymmer en normativ kunskapssyn som lätt leder till ett osynliggörande av förnuftsanvändandet inom det religiösa området och trosutsagorna i det vetenskapliga tänkandet.Dessutom uppfattades inte begreppen som varandras motsatser inom den lutherska föreställningsvärlden kring sekelskiftet 1700.Den konflikt mellan religiös tro och vetenskap som återfinns i vår tid hade ännu inte utvecklats och nått sådan styrka att den fått kyrkans kunskapsanspråk att omvandlas och reduceras.Denna kritik innebär givetvis inte att begreppen förkastas i analysen.De utgör kärnan i en fundamental epistemologisk fråga som människan har brottats med alltsedan antiken.Då handlade det om sökandet efter en metod för att kunna skilja episteme, den säkra kunskapen och vetandet, från doxa, trosutsagorna och åsikterna. Inom den vetenskapsteoretiska och religionsfilosofiska debatten har begreppsparets dikotoma karaktär ifrågasatts, försvarats och nyanserats, men strävan efter att uppnå vetande utgör trots allt grunden och förutsättningen för all vetenskaplig verksamhet, inklusive föreliggande artikel.Ordet tro, eller trosutsaga, uppfattas här som ett försanthållande -ett antagande om att ett visst påstående är sant och därmed överensstämmer med verkligheten.Men tro indikerar att det är ett försanthållande som inrymmer ett visst mått av ovisshet.Man kan vara övertygad om något utan att man vet om det är sant eller ej.Framtiden kan vi exempelvis endast formulera trosutsagor om.Vetande uppfattas som försanthållanden med en högre visshetsgrad än trosutsagor.Vissheten baseras på någon typ av yttre bevis, logiska argument eller erfarenhet.Men i grund och botten är både trosutsagor och vetandepåståenden en fråga om försanthållanden.Inom den vetenskapliga kunskapsproduktionen är trosutsagorna oavbrutet sammanlänkade med vetandet.Tolkningar, hypoteser, fakta, empiriska observationer och logiska slutsatser utgör varpen i den vetenskapliga verklighetsbeskrivningen/väven. Sjuttonhundratal | ⁄ Den består av sådana försanthållanden som är godtagna efter logisk-kritisk koherensprövning.Vi förväntar oss samtidigt att det skall finnas en korrespondens mellan det vetenskapliga vetandet och den verklighet som vetandet omfattar. Samma krav, men outtalade och i vagare form, återkommer även i vardagens produktion av vetande.Den intuitiva logik som återfinns i människans tänkande i form av det praktiska och vardagliga förnuftet förblir dock oftast implicit, medan det vetenskapliga förnuftsbaserade tänkandet är reglerat och bygger på en medveten reflektion. Definitionen ovan avviker delvis från det sätt varpå vetenskapsteoretiker vanligtvis skiljer mellan tro och vetande.Alltsedan Platons tid har det etablerade sättet att undersöka vad som är sann kunskap, när en människa kan hävda att hon egentligen vet något, inneburit att tre krav skall uppfyllas.Påståendet (P) måste vara sant, personen (A) måste tro att P är sant och slutligen bör A kunna ge goda skäl för P. Dessa kriterier gäller endast för propositionell kunskap.Begreppsbildning, klarhet och logik är centrala redskap för denna kunskapsform.All kunskap leder således inte till vetande.Det är endast konceptualiserad kunskap, sådan som kan formuleras i ord, påståenden och satser som vetandet omfattar. Jag tar inte ställning till det objektiva sanningskriteriet ovan utan studerar det andra och det tredje kravet på vetande. Det innebär bland annat att jag undersöker enskilda individers anspråk på att vara innehavare av vetande och deras relation till omgivande tankekollektivs vetandenormer.Det innebär också att gränsdragningarna och konflikterna mellan olika vetandeanspråk samt hur man legitimerar sina sanningsanspråk står i fokus.Detta perspektiv leder även till studiet av en särskild typ av försanthållandenvanföreställningar. Sådana utsagor uppfattas av en eller flera individer som vetande, men definieras av omgivningen som falska försanthållanden eftersom de uppenbart strider mot det etablerade vetandet.Om en person håller fast vid sådana utsagor och påståenden som omgivningen inte kan uppfatta som meningsfulla skapas en kommunikationskollaps mellan individen och dennes omgivning.Detta illustrerar att de grundläggande koherens-och korrespondenskrav som formulerades ovan för den vetenskapliga kunskapsproduktionen också är giltiga på den individuella vardagliga nivån.Ett försanthållande måste vara kompatibelt, möjligt att tolka, inom ramen för den aktuella föreställningsvärlden för att kunna uppfattas som sant eller falskt.Dessutom måste försanthållandet kunna styrkas med trovärdiga argument för att talaren skall kunna övertyga åhöraren om påståendets sanningshalt. De dogmer som exempelvis kristendomen vilar på är, ur ett vetenskapligt perspektiv, snarast att uppfattas som vanföreställningar.De strider mot logikens och naturvetenskapens grundläggande lagar.De är inte empiriskt observerbara och därmed varken möjliga att verifiera eller falsifiera.Men om vi frågar en religiöst troende människa får vi förmodligen svaret att det inte är fråga om trosutsagor, utan om en visshet grundad på egna erfarenheter och sinnesintryck.Detta kan ses som en kollision mellan individens Nordbäck | Längtan efter visshet
DOI: 10.7557/4.2879
Author: Carola Nordbäck
Institution: Åbo Akademi University
Language: Swedish
Subfield: History
Field: Arts and Humanities
Domain: Social Sciences
Open Access status: diamond
OpenAlex ID: W2007849426