Har barn på lågstadiet svårare att förstå en virtuell talare jämfört med en videoinspelad talare i bullrig miljö
Year: 2016
Type: dissertation
Abstract: Syfte: Virtuella agenter är ett fenomen som det forskas mycket om, framför allt inom utbildning och språkförståelse. Barn i lågstadiet gynnas av att se sin lärare tala. Det förbättrar taluppfattningen, speciellt om klassrummets akustik är påverkat av stökigt bakgrundsbuller. Virtuella talare kan göra det möjligt att studera hur barns audiovisuella integration påverkas om talaren de ser på är virtuell. Vi vet inte heller om virtuella talare fungerar som forskningsmetod, eller hur de tas emot av skolbarn. Detta var två frågor som detta magisterarbete ämnar undersöka. Metod: Studien var utformad som en mellangruppsdesign där tre villkor jämfördes mot varandra inom testmomentet för hörförståelse från CELF. Barnen fick lyssna på narrativ med antingen videor av en verklig eller virtuell talare eller enbart röstinspelningar under testmomentet. Därefter svarade de på frågor om innehållet och skattade både testets svårighetsgrad och sina intryck av talaren. Rekryteringen gjordes i klasser från årkurs två eller tre i 25 skånska skolor. Fem skolor valde att delta, vilket resulterade i 102 deltagare, varav 92 kunde mötte kriterierna för att vara med i studien. Resultat: Studien visade på att barnen förstod verkliga talare lika bra som virtuella talare.. Inga signifikanta skillnader av vilken talare som föredrogs, eller uppfattades som mest ansträngande att lyssna på upptäcktes. Slutsatser: Detta indikerar att virtuella talare är lämpliga testmaterial när man studerar audiovisuell integration i bullriga miljöer.
Author: Oscar Borring
Language: Swedish
Subfield: Experimental and Cognitive Psychology
Field: Psychology
Domain: Social Sciences
SDG: Quality education
Open Access status: green
OpenAlex ID: W2510195484