Work

Åsa Wikforss, författare till Skola för bildning

Year: 2021
Type: book-chapter
Abstract: Låt oss ta er med in i ett ögonblick.Någon har sagt något, som fått någon annan att säga något echaufferat, kinder hettar, hår smiter ur frisyrer, röster höjs.Rummet präglas av stigande intensitet.Någon ifrågasätter.Någon vill instämma.Någon ytterligare vill ställa till rätta.Så fortsätter det ett tag.En sorts intellektuell storm.Det kan vara i seminarierummet, föreläsningssalen, kafferummet.Och så, liksom mitt i, begär Anders Persson ordet.Hans röst är låg, så låg att den kräver att folk slutar skrapa med stolsben eller viska med grannen, den är infernalisk, den skär rakt in i och igenom det som just avhandlats och den ställer det på huvudet, eller riktar strålkastarljuset mot det från ett helt annat håll.Det han säger gör mycket lite för att inordna sig, likt den beskäftiga och irriterande främling sociologin kan vara (Bauman & May 2004, s. 22).I dessa stunder ser det ibland ut som om professor Persson förvånar sig själv.Han skrattar till, kikar plirande ut över rummet och rodnar lätt.Sa jag detta?Vi har sett det hända, inte en gång eller två, utan många.De flesta skulle nog ursäktande försöka släta över, säga något passande som situationen kräver.Men inte Anders.Han verkar tvärtom snarast nöjd med den obekväma stämning som skapats.Han låter skeendet ha sin gång och väntar på vad som nu ska ske.Han ruskar om och nitar fast.Vi har själva upplevt den där förvirringen som till synes perifera eller helt obegripliga frågor kan skapa.Och det som händer sedan … när de gnager sig fast, och man blir tvungen att ta dem på största allvar.Frågan lyder: Vad händer här?Och den har drivit honom, såväl i arbetsliv som i privatliv, såväl (för att tala med Erving Goffman) front som backstage.Frågan ger möjlighet att utforska det invanda, det som tas för givet och hålls för sant, och på så vis förvandla "självklarheter till gåtor och göra det välbekanta främmande" (Bauman & May 2004, s. 22).Anders Persson är murarsonen som blev professor.Först i sociologi, sedan också i utbildningsvetenskap. Det är i den senare rollen vi framför allt känner honom.Han är sladdbarnet som utmanade i skolan, oförmögen att hejda kritiken och analysen.Klassresan, den egna skolgången, det politiska engagemanget, erfarenheter från inhopp som lärarvikarie och det tidiga mötet med först själva ämnet, sociologi, och sedan handledaren Bengt Gesser och kollegorna Ingrid Jönsson och Göran Arnman.En tidsaxel, eller om man så vill, en brygd, som resulterade i en avhandling med skarpt utbildningsperspektiv, som inom några år blev storsäljaren Skola och makt och som i sin tur därefter kommit i nya upplagor och utgåvor.Bokens kritiska men tydliga diskussion om skolans funktioner har diskuterats flitigt både av studenter på lärarutbildningar och av skolforskare.Anders gärning och vetenskapliga verk består av konstanter och variabler.Bland konstanterna finns maktanalysen, utbildningsintresset och, så småningom och i växande omfattning, den amerikanske sociologen Erving Goffman.Bland variablerna de nära granskade situationerna, den pendlande rörelsen mellan närhet och distans.Goffman smyger sig genom det hittills samlade verket långsamt på, i Social kompetens (2000), och slutligen i böckerna helt och hållet vigda Goffman: Ritualisering och sårbarhet: ansikte mot ansikte med Goffmans perspektiv på interaktion (2012), Framing Social Interaction: Continuities and Cracks in Goffman´s Frame Analysis (2019) och nu … fast det kanske är hemligt?Vi kan väl säga som så att han nu befinner sig i ett internationellt sammanhang som en av världens främsta Goffman-kännare.När vi föreställer oss Anders i Höganäs reflekteras solen över Öresund i bärnstenar och tromber.Vi ser honom, hur han springer där längs stranden, på språng men med huvudet i gång.Vi ser barnen, alltid framträdande, Jonn, Max, Julia.Vi försöker, men misslyckas för det mesta, med att se honom som segelfarsa.Lättare då med intellektuella och konstnärliga möten på hemmaplan.Jonns bilder, Max sociologi, Julias modeller och keramik.Det är också lätt att föreställa sig Anders fru Titti, där, i centrum av allt.Professor Perssons huvud är så rörligt i tanken, det bjuder motstånd och förmår förändra.En dag när vi är mitt i redigeringen av den här boken hör vi en av hans doktorander säga att pedagogik handlar om att förändra människor och "när det handlar om förändring handlar det också alltid om motstånd".En annan dag blir vi varse att flera i den nuvarande doktorandgruppen har allvarliga funderingar på att i sina avhandlingar ta den goffmanska definitionen av begreppet stigma i bruk.Vi ler inför insikten att Anders som professor allt tydligare börjat sätta sin prägel på institutionens doktorander, precis som en gång hans egen handledare Bengt Gesser.Men det finns också tillfällen när Anders själv ger upphov till motstånd, exempelvis i känsliga doktorandsjälar.Han uppmuntrar det.Resultatet kan då bli tvärtom: absolut ingen Goffman i en analys trots att den berör hur elever spelar olika roller på en scen.Två av oss har varit hans doktorander, den tredje doktorand i hans härad.Vi har alla fått det där rådet, som han i sin tur själv en gång fick av en äldre kollega, möjligen var det Boel Berner, möjligen
Language: Swedish
Open Access status: green
OpenAlex ID: W3158075943
FWCI:
Cites: 149
Cited by:
Related to: 10