Year: 1947
Type: report
Abstract: Bertil M a ternMetoder att uppskatta noggrannheten vid linje-och provytetaxering Inledning I ett tidigare häfte av dessa meddelanden framlades vissa nya metoder för bedömande av linje-och provytetaxeringars noggrannhet (NÄsLUND I939)• Med anledning av de erfarenheter om medelfelsmetodikens utvec.klingsmöjligheter,som vunnits vid den praktiska tillämpningen av dessa metoder, fick författaren år I945 i uppdrag av professor MANFRED NÄsLUND att företaga en allmän utredning av problemet att uppskatta linje-och provyte-taxering~s noggrannhet.En linje-eller provytetaxering av ett område är ett exempel på en stickprovsundersökning.Vid varje sådan undersökning ställes man inför uppgiften att avgöra, hur pass noga det som stickprov uttagna delområdet i olika avseenden representerar hela området.Låt oss taga ett konkret exempel.Som ett led i den nu pågående andra riksskogstaxeringen av Sverige undersöktes år I942 Gävleborgs län.Som stickprov uttagas IO meter breda bälten, vilka lågo på ett inbördes .avståndav 6 2 / 3 km.För detta delområde av länet noterades, att 77-7% av landarealen var skogsmark.Vad säger oss denna siffra om motsvarande procenttal för hela länet?För att kunna besvara en fråga av detta slag har man i allmänhet inom statistiken sökt bestämma ett medelfeL Enligt en surrimariskt utförd undersökning skulle medelfelet till det nyss anförda procenttalet vara 0.42.Vet man detta, kan man våga det påståendet, att procenttalet för hela länet avviker från 77• 7 med ett belopp, som är högst tre gånger så stort som 0.42, dvs.att mellan 76.4 och 79.o %av Gävleborgs läns landareal utgöres av skogsmark.Man anger alltså ett intervall (76.4 %-7g.o%), inom vilket länets skogsmarksprocent påstås ligga.Ett sådant intervall kallas inom den moderna statistiken för ett konfidensintervall.Påståendet att det värde man söker ligger i ett angivet konfidensintervall, har en viss felrisk Om man, som i I. Meddel.från Slafens Skogsforskningsinstit,.t.Band 36: r. BERTIL MATERN36 : I det anförda exemplet, väljer till konfidensintervall ett område, som utbreder sig en sträcka av tre gånger medelfelet å ömse sidor om stickprovsvärdet, är felrisken ca.0.3 %-Valde man ett endast hälften så långt konfidensintervall, finge man räkna med en felrisk på 13 %-De anförda felriskerna avse det fall, då man förfogar över en relativt säker medelfelsuppskattning.Gör man ej det, får man räkna med större felrisker för motsvarande påståenden.Frågan om medelfelsuppskattningens säkerhet kommer att diskuteras i kap.I. Se vidare LANGsAETER (1926( , 1927( ) och NÄsLUND (1930)).Ytterligare ett påpekande om medelfelets innebörd skall emellertid redan nu göras.För att återgå till exemplet kunna vi konstatera, att procenttalet, 77-7, är i hög grad beroende av de bedömningsprinciper, som tillämpas i fråga om vilken mark som skall räknas till skogsmark och vilken som skall hänföras till andra ägoslag.Med andra principer än de som tillämpades vid 1942 års taxering, skulle man kunna få ett helt annat värde på skogsmarksprocenten.Medelfelet lämnar givetvis icke några upplysningar om de avvikelser, som kunna uppstå av denna anledning.Det konfidensintervall, som man med medelfelets hjälp kan angiva, avser endast att giva upplysning om det värde, man skulle finna vid en totaltaxering, under förutsättning att samma principer tilläm.pas,som de, vilka använts i stickprovsundersökningen, dvs.samma uppsättning av subjektiva bedömningsnormer, samma mätningsförfaranden etc. Om de >>fel», som skulle föreligga även när taxeringen är hundraprocentig, lämnar medelfelet sålunda ingen upplysning.Dessa fel kan man lämpligen beteckna som systematiska fel.Härvid bör man emellertid undantaga de tillfälliga mätningsfelen.Att med tanke på de systematiska felen alltid uppskatta medelfelet med en mycket vid säkerhetsmarginal synes ur vissa synpunkter mindre lämpligt.Vill man nämligen ha hållpunkter för att kunna bedöma, hur pass omfattande en framtida taxering skall göras, kan man ej taga till utgångspunkt ett uttryck, som i okänd grad influeras av de systematiska felen, vilka äro oberoende av taxeringens omfattning.Om problemet att bedöma en skogstaxerings noggrannhet föreligger en ganska omfångsrik littera tur.På denna punkt kan hän visas till översikter hosNÄsLUND (1930, 1939).Följande i dessa översikter ej upptagna arbeten förtjäna emellertid att nämnas: HASEL (1938, 1942), LANGsAETER (1934), OsBORNE (1942).-De i litteraturen föreslagna metoderna kunna indelas i två grupper.Vissa författare ha låtit verkställa hundraprocentiga eller i varje fall mycket omfattande taxeringar.Genom att dela upp dessa i ett antal stickprov ha de erhållit direkta observationer över stickprovsundersökningarnas fel.De, som samlat ett tillräckligt stort och mångsidigt material, ha kunnat sammanfatta resultaten i erfarenhetstal över medelfel vid stickprovsundersökningar av BERTIL MATERN Ett studium av den nu angivna litteraturen ger vid handen, att de metoder, som använts för bedömandet av >>felet>> vid en stickprovsundersökning eller ett fältförsök, ha varit starkt beroende av de principer, enligt vilka stickprovet tagits eller fältförsöket lagts ut.I allmänhet rekommenderas i den statistiska litteraturen ett slumpmässigt urval av de element, som skola ingå i ett stickprov, och likaså ett slumpmässigt utläggande av ett fältförsök.Den främsta motiveringen är just den, att det härvid är ganska lätt att direkt ur observationerna skapa ett uttryck för felet.Medan det slumpmässiga urvalet kan göras på en mångfald olika sätt, kan man nämligen alltid använda en och samma statistiska teknik~ variansanalysen ~ för feluppskattningen.Med variansanalysens hjälp kan man därför också träffa avgöranden mellan olika tänkbara slumpmässiga anordningar av sina undersökningar.Ett belysande exempel på hur man härvid går tillväga lämnas i den tidigare omnämnda uppsatsen av HASEL (1938).Ju mindre spelrum, man lämnar åt slumpen, dess mer närmar man sig det bundna urvalet, det systematiskt anordnade fältförsöket eller det systematiska stickprovet.Ett systematiskt stickprov föreligger t. ex.vid en skogstaxering, när linjer och provytor läggas ut med jämna avstånd.Man kan säga, att slumpens roll då inskränkes därhän, att man tar ett stickprov bestående av ett enda slumpmässigt valt element, nämligen hela systemet av linjer resp.ytor (LANGSAETER 1932, s. 456).~ De stickprov, som komma att behandlas i denna uppsats, äro alla av det systematiska slaget.Fördelen med det systematiska arrangemanget är, att man i allmänhet kan räkna med att få mer precisa resultat än vid en slumpmässig anordning.Å andra sidan har det, som nyss påpekades, visat sig svårt att ur observationerna skaffa ett numeriskt uttryck för den ökade precisionen.Flera författare vilja av denna anledning helt utdöma den systematiska anordningen.Så gör exempelvis den kände engelske statistikern R. A. FrsHER.(Se FisHER 1942, s. 62~63, 74~78.)Bland dem som intagit en mindre skeptisk hållning böra framför allt W. S. GassET (mera känd under pseudonymen >>STUDENT>>) och J. NEYMAN nämnas.(Se t. ex.GassET 1936, s. 136, och NEYMAN 1935, s.II3.) Varje noggrannhetsuppskattning är grundad på en mer eller mindre medvetet utformad sannolikhetsteoretisk (>>stochastisk») modell, dvs.en beskrivning i matematiska termer av denroll, s l u m pen spelar vid undersökningen.För att man skall få en riktig uppskattning av precisionen, måste modellen, åtminstone i stora drag, överensstämma med verkligheten.I teorin för stickprov och fältförsök kan en sådan modell avse att beskriva ,dels den roll, slumpen spelar vid utplaceringen av de olika försöksleden eller stickprovsenheterna, dels slumpens betydelse för växlingar i jordmån, klimat och liknande yttre betingelser.(Jfr BAsEL 1942.För en allmän diskussion av jnnebörden av en stochastisk modell hänvisas till CRAMER 1945, s. 145~147.)36: I NOGGRANNHETEN VID TAXERING Som sammanfattande benämning på dessa senare faktorers inverkan skall här användas termen den topografiska variationen.Denna term bör fattas.i en mycket vidsträckt betydelse.Den är avsedd att innefatta även den variation, som beror på sådana åtgärder som avverkning, skogsodling osv.Det förtjänar att framhållas, att de nyss omnämnda normerna för den statistiska bedömningen av slumpmässigt ordnade fältförsök, vilka utformats främst av R. A. FisHER, bygga på sannolikhetsantaganden, som innefatta en stochastisk modell även av den topografiska variationen.Det sätt, varpå denna modell beskriver de faktiska förhållandena, är emellertid föga tillfredsställande.Här skall blott hänvisas till en uppmärksammad undersökning av TEDIN (1931) samt till den teoretiska diskussionen hos NEYMAN (1935) och McCARTHY (1939).Sannolikhetsantagandena om själva utläggandet av försöket måste emellertid anses giva en adekvat beskrivning av förloppet.Om man avstår från att göra några sannolikhetsantaganden om den topografiska variationen och endast håller sig till den stochastiska modellen av försöksl..odens utplacering, är man ej utan vidare berättigad att tillämpa det gängse förfaringssättet för en statistisk analys.Emellertid ha förutsättningarna om den topografiska variationen visat sig vara av en relativt underordnad betydelse vid slumpmässiga arrangemang, varför modifikationerna i den statistiska behandlingen bliva ganska obetydliga.(Se de av EDEN & YATES 1933, WELCH 1937 och PITMAN 1937 beskrivna s. k. blindförsöken.)Den praktiska konklusionen blir närmast den, att då man ej kan lita på den stochastiska modellen av den topografiska variationen, det blir oundgängligen nödvändigt, att försöksanordningarna äro sådana, att de exakt svara mot sin stochastiska modell.Detta har särskilt framhållits av R. A. FisHER, som präglat termen )>randomisation» för ett sådant strängt genomfört slumpmässigt arrangemang.Vad som nu sagts om fältförsöket, kan ord för ord tillämpas även på de slumpmässiga stickproven.Även här framstår en ))randomisation» som en säkerhetsventil, som garanterar att de gängse metoderna-variansanalysen
Author: Bertil Matérn
Language: Swedish
Subfield: Forestry
Domain: Life Sciences
Open Access status: green
OpenAlex ID: W44894924
