Year: 2024
Type: dissertation
Abstract: Postnatal hantering av möss och råttor är en välstuderad behandling vilket primärt påverkar djurens stresshantering. De påföljande effekterna resulterar i både fysiologiskt och psykiskt mätbara skill-nader mellan behandlande djur och kontrolldjur. Fysiologiska effekter av behandlingen inkluderar lägre nivåer av ACTH och kortikosteron när mössen utsätts för stressituationer. Psykiska skillnader innefattar ett förändrat beteende där mössen är mindre emotionella och mer explorativa i nya situationer; de uppvisar mindre tecken på rädsla. Detta är väldigt positivt för djurvälfärden och ger potentiellt mer pålitliga forskningsresultat än från stressade och rädda djur. \nPostnatal hantering innebär att musungar hanteras dagligen innan avvänjning. Det finns ingen vedertagen tidslängd på behandlingen eller den tid som djuren ska hanteras per dag. Då det finns en uppsjö av studier på ämnet, förekommer det även många olika förfaranden. Vanligtvis brukar dock hanteringen påbörjas efter musungars första levnadsvecka och den dagliga hanteringstiden överstiga 3 minuter. Postnatal hantering innebär vanligtvis att ungarna separeras från sin moder och placeras i en annan bur. Efter en viss tid har passerat återförenas de i sin hembur. Effekten av postnatal hantering är troligen maternellt medierad eftersom honan efter separation ägnar extra mycket tid till ungarna. Som regel lämnas kullen ifred under första levnadsveckan eftersom störningar riskerar leda till kannibalism. \nDenna studies syfte var att undersöka om de psykiska effekterna av postnatal hantering kunde erhållas trots en minimal behandlingstid av musungar i väldigt ung ålder, samt utan att honan stressades till kannibalism. Tio kullar och totalt 54 möss ingick i studien. Före födslarna vandes alla honor vid försöksledarens närvaro genom att handen stoppades ner i buren under två minuter per dag under 13 dagar. Musungarna i försöksgruppen hanterades från dag ett efter deras födsel och fortsatte hanteras de sju påföljande dagarna. Hanteringen innebar att musungarna ströks försiktig med två fingrar över kroppen i två minuter per dag medan de låg kvar i boet. Modern var kvar i buren under tiden. Efter behandlingstidens slut lämnades de ostörda fram till avvänjningen. Ungarna i kontrollgruppen lämnades ifred. \nSamma dag som avvänjningen och under de två påföljande dagarna testades mössen i två olika approachtest och open-field för att utvärdera deras respons på stress. Approachtestet i samband med avvänjningen visade att de djur som ingick i försöksgruppen var signifikant mindre rädda för en hand som stoppades ner i buren. Detta beteende var dock unikt för approachtest I. De båda andra testerna visade ingen signifikant skillnad mellan försöksgruppen och kontrollgruppen i emotionalitet eller explorativitet. \nDet finns olika möjliga förklaringar till varför resultaten skiljde sig åt mellan testerna. En anledning kan vara att den postnatala hanteringen i denna studie skiljde sig från de flesta studier om postnatal hantering. En annan möjlighet är att i approachtest I testades mössen i grupp; i de två andra testerna var de ensamma. Den slutsats som går att dra av denna studie är att minimal neonatal hantering av musungar under den första levnadsveckan är tillräckligt för att minska rädsla vid avvänjning men inte nog för att öka det explorativa beteendet eller reducera rädsla dagarna därpå.
Author: Lundkvist Lestander, Julia
Language: Swedish
Subfield: Animal Science and Zoology
Domain: Life Sciences
Open Access status: green
OpenAlex ID: W6982115306
