Year: 2023
Type: other
Abstract: Den äldre stenåldern särskildes i Skandinavien på 1850-talet.Ett århundrade senare kunde perioden 14 C-dateras.Dessförinnan fanns årtal endast för periodens början och slut utifrån historisk-arkeologisk datering och indirekt från den svenska lervarvskronologin.Teorin för hur stenåldersfynd kunde dateras utifrån den nya landhöjningskunskapen formuleras av Gerard De Geer: • Yngre föremål kan hittas på lägre höjder över havet än äldre föremål • På höga höjder kan både äldre och yngre föremål hittas • Föremål äldre än Littorinatransgressionen kan hittas på låg höjd under marina avlagringar Artur Hollender visade 1901 på teorins riktighet genom att enkelt dela in yxorna i sådana med och utan ska hål.Proportionerna mellan dem uttryckte han som ett index, och dettas förändring med tiden följde han genom att beräkna indexet för höjdzoner, varvid han enkelt -på grund av yxornas ofullständiga fynduppgi er -relaterade yxorna till sockenkyrkans höjd över havet i de olika socknarna.Det var som vanligt Oscar Montelius, som systematiserade en periodindelning: äldre stenåldern (-5000 f.Kr.), trindyxtid (5000-3000 f.Kr.), döstid, gånggri stid och så vidare (3000-f.Kr).Systemet förfinades med tiden genom att man tog fasta på rullstenyxor, primitiva yxor, slagna och oslipade yxor, bultade yxor, lerbergsyxor, lihultyxor, limhamnsyxor, slipade yxor med mera för yxor av sten.Flintyxorna -flinta räknades inte som stendelades in i skiv-yxor, kärnyxor med mera.Frågan ställdes, om ben-och hornredskap var karaktäristiska för en äldsta stenålder.Sune Lindqvist särskilde en benålder, vilken dock aldrig vann burskap. IntroduktionPå 1950-talet inträffade två för den äldre stenåldersforskningen betydelsefulla händelser.Willard F. Libby presenterade 14 C-metoden och Kjel Knutsson såg dagens ljus.Det förra innebar, att för första gången kunde tämligen goda årtal tillföras den äldre stenåldern.Betydelsen av det senare skall inte diskuteras i denna artikel, som skall handla om hur den äldre stenåldern daterades före 14 C -metoden.Jag hade själv tillfälle att låta utföra några av de första 14 C-dateringarna av äldre stenåldersboplatser i Sverige.Äldst i Skåne blev Bare mosse IV, 8700-8100 f.Kr., och äldst i Mellansverige Sjövreten i Södermanland, 5400-5000 f.Kr.(BC cal enligt CalPal Online).Andra dateringar gjordes tidigt för platser i Göteborgsområdet.Christian Jürgensen omsens ursprungliga stenålder, den första perioden i treperiodsystemet, tudelades i en äldre och en yngre del av Jens Jacob Asmussen Worsaae 1859.Det var dock först i början av 1870-talet, under förstudierna inför Stockholmskongressen, som bosättning norr om det flintdominerade området i södra och västra Sverige urskildes.För mellersta och norra Norrland skulle det dröja till e er 1950-talet.På 1880-talet skisserades landhöjningen e er isavsmältningen som en regression, en transgression under värmetiden, Littorinatransgressionen, och däre er åter en fortgående och ännu pågående regression.Längst i söder fanns i stället en landbrygga till kontinenten fram tills den postglaciala transgressionen bröt igenom landbryggan och skapade Littorinahavet. Stig Welindertredelades på 1920-talet i LG 1 och LG 2 och gånggri stransgressionen.Det understa lagret vid Dammstugan var äldre än LG 1, som beräknades daterad till 4000 f.Kr.Där låg yxor av typer funna på hög höjd motsvarande Ancylustid, den sötvattenssjö som hade föregått genombrottet av landbryggan i söder och Littorinahavet.Andra platser, där komplex strandförskjutning kunde kombineras med utgrävningar av stenåldersboplatser, var strandvallarna i Ystads sandskog, utgrävda av Egil Lönnberg 1929, och strandvallen vid Sandarna nära Göteborg, utgrävd av Johan Alin och Nils Niklasson tidigt på 1930-talet.Vid Kjel Knutssons inträde på scenen på 1970-talet var mesoliticum sedan länge tryggt daterad till 8000-3000 f.Kr.Kalibreringen av 14 C-tidsskalan sköt under de följande åren neoliticums början tillbaka till 4000 f.Kr.Att Norrland hade en lång stenålder var erkänt, men svårigheterna att ordna boplatsfynden i äldre och yngre var stora.Kjel Knutsson kom att delta i det av Hans Christiansson ledda forskningsprogrammet Nordarkeologi, som utnyttjade det förhållandet att boplatserna i Västerbotten från olika tider låg väl utspridda ute er en brant landhöjningsgradient. Inlandets talrika och omfattande boplatsfynd ansågs ännu vara hopplöst blandade -men inte länge till …Äldre stenåldern-numera senpaleoliticum och mesoliticum-torde vara den förhistoriska period i Nordeuropa, vars årtalskronologi har dragit mest fördel av 14 C-metoden.Dess slut har genom den kalibrerade 14 C -tidsskalan förskjutits ett årtusende bakåt i tiden, och tiden dessförinnan har erhållit tillförlitliga årtal utöver den något skakiga svenska tidsskalan byggd på årsvarviga leror. Bibliografi
Authors: Jan Apel, Lars Sundström
Language: English
Subfield: Archeology
Field: Social Sciences
Domain: Social Sciences
Open Access status: green
OpenAlex ID: W6987317860