Year: 2026
Type: dissertation
Abstract: Denna studie undersöker ryttares tankar gällande val av huvudlag inom svårklassdressyr och hur detta påverkar kommunikationen mellan ryttare och häst. I takt med att frågor kring hästvälfärd fått ökad uppmärksamhet har användningen av bett, kandar och bettlösa alternativ blivit föremål för diskussion. Tidigare forskning visar att utrustning kan påverka både hästens beteende och ryttarens upplevelse av kontroll och kontakt, men kunskap saknas kring hur elitryttare själva upplever dessa skillnader i praktiken. Syftet med studien var att undersöka hur dressyrryttare på svårklassnivå upplever ridning med bett, bettlöst (sidepull) och kandar med särskilt fokus på kommunikation och kontakt mellan häst och ryttare. Studien utgick från frågeställningarna: vilka skillnader i kommunikationen upplever ryttarna mellan de olika huvudlagen samt vilka erfarenheter och uppfattningar de har kring användning av dessa i träning och tävling. Studien genomfördes med en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Sex svårklassryttare deltog och red på tre olika huvudlag: tränsbett, sidepull (det bettlösa alternativet) och kandar. Efter varje ritt fyllde ryttarna i en enkät där de skattade bland annat hästens avslappning, lyhördhet, kontakt och kontroll. Därefter genomfördes semistrukturerade intervjuer som transkriberades och analyserades genom innehållsanalys. Resultaten visade att tränsbett generellt upplevdes ge högst grad av avslappning och lyhördhet medan kandar upplevdes ge den lättaste kontakten. Bettlöst huvudlag (sidepull) visade störst variation i upplevelse mellan olika ekipage. I intervjuerna framkom att samtliga ryttare beskrev kommunikationen som ett system baserat på tryck och eftergift men att upplevelsen av tydlighet och precision varierade beroende på utrustning. Flera ryttare betonade att kommunikationen inte enbart sker via handen utan genom hela ryttarens kropp. Samtidigt framkom att bettet ofta upplevs möjliggöra mer finstämda signaler, särskilt på högre utbildningsnivå. Vidare visade resultaten att hästens beteende och reaktioner varierade beroende på individ, utbildningsnivå och tidigare erfarenheter. Flera ryttare betonade vikten av att se hela ekipaget och att problem sällan enbart beror på utrustningen. Inom tävlingssammanhang framkom att traditioner och regelverk påverkade val av huvudlag men att det fanns en önskan om ökad valfrihet i framtiden. Slutsatsen var att dressyrryttare på svårklassnivå var positiva till bettlöst som ett sätt att ge hästens mun vila och variera träningen, men de ansåg att de bettlösa alternativen i dagsläget inte erbjuder den precision, bärighet eller kontroll som krävs för att utföra dressyr på hög nivå. Det råder en uppfattning om att tydlighet i signalen är nyckeln till både prestation och harmoni. Vid ridning på kandar ansågs kommunikationen som mest förfinad och bärighetsstödjande. Tränsbettet erbjöd den mest balanserade och trygga kommunikationsvägen. Vid bettlös ridning upplevde svårklassryttare att kommunikationen blev otydlig, att hästen tappade bärighet och att den tekniska kontrollen minskade på grund av bristande precision i signalerna. Kontakten förändrades när man bytte huvudlag. Kontrollen var lägre med sidepull än med tränsbett. Kontakten blev signifikant hårdare i övergångarna när de bytte från kandar till sidepull.
Authors: Smeds, Stella, Björk, Emma
Language: English
Subfield: Equine
Field: Veterinary
Domain: Health Sciences
Open Access status: green
OpenAlex ID: W7211921787